Min sista bit av livet före barnen..
...är nu borta. Den är såld. Det är en bil jag pratar om och jag är lite ledsen faktiskt. Det är sant, jag älskade den där bilen och har haft den i nästan åtta år. Det var ingen barnvänlig bil alls. Ganska ovänlig mot barn egentligen. Men så himla bra mot mig, en tjej i mina bästa år som uppskattar de små lyxiga sakerna i vardagen, om man då ignorerar faktumet att vi fick tvillingar för ett år sedan och det bara är två säten och dessutom en airbag som inte går att koppla ur själv på passagerarsidan. Men det var de där lyxiga sakerna som att kunna åka nercabbat en solig dag när man inte skulle ha med sig barnen, det älskade jag. Men nu är det en annan tjej som ska få uppleva den känslan i stället för mig och jag önskar er all lycka ihop. Nu ska vi bara hitta en annan bilkompis som jag ska försöka älska lika mycket, men det kommer bli svårt.. snyft! Det som känns jobbigast är nog att den var det sista av mig innan barnen, det som bara var för mig. Min vardagslyx liksom. Nu ska man försöka vänja sig vid sin nya identitet, mamma. Ingen tråkig identitet alltså, missförstå mig rätt, men ni fattar nog vad jag menar - mammaidentiteten är ganska praktisk. Praktisk är inte kul eller vardagslyxig, men det får väl funka några år framöver tills jag skaffar mig en Porsche i stället.. haha.. vad tror du om det Anders? :)
Ska inte sluta drömma i alla fall! Kraam och ha en härlig helg!
