Livet som Lotten

Det gick! Helt galet, men det funkade att lägga dem i sina egna sängar. För mig är det här helt fantastiskt eftersom jag alltid annars är orolig att de ska rulla ner från vår säng så fort de vaknar. De har lärt sig att kasa ner från den stora sängen själva nu men det betyder inte alltid att det går helt enkelt eller att de inte trillar sista biten ibland. Så om jag inte sover tillsammans med dem så är jag alltid lite orolig och kan inte riktigt slappna av eller göra något annat när de sover. Men idag, idag har jag fixat och donat när de sov, så himla skönt att veta var de är och att de inte kan ta sig därifrån just då. Yay! Det blev bara så att vi sov ihop i samma säng allihopa på förmiddagarna eftersom de inte ville lägga sig ner när de väl hade lärt sig att ställa sig upp i sängen. Då var det lättare att köra på samsovning så att det blev något sova överhuvudtaget och inte bara gnäll, men nu känner jag att det är dags att införa operation sova-själv-i-spjälsängen igen. Och för första gången på läääänge så funkade det! Får se hur det går imorgon.. tre gånger ska väl vara nog för att skapa en ny vana, eller hur är det? Wish me luck! 

 

Söta var de i alla fall när de inte ville sova först. - Mammi, jag vill inte sova. Jag vill stå här.. sluta lägg mig ner nu. Jag kan hålla på hur länge som helst, ligga ner, stå upp, ligga ner, stå upp. Testa mig bara!

 

 

- Haha.. jag tänker inte heller sova, vad är det du håller på med mammi? Varför ligger vi inte i stora sängen tillsammans som vanligt?

 

Gav det tio minuter med att lägga ner en, lägga ner den andra, lägga ner den första, lägga ner den andra och så vidare.. tror ni fattar. Testade efter det att gå ut några minuter och vänta ut lite skrik, som det kom förvånandsvärt lite av som tur var, det var mest snack och joller. När jag kom in för tredje gången så var lilleman så trött att jag bara lade ner honom och klappade lite på magen så somnade han på några sekunder. Lillpruttan var inte lika lättsomnad så jag försökte igen att gå ut lite men hon var alldeles för aktiv och lekte runt i sängen. Då fick jag lägga henne ner och hålla fast henne lite på magen så att hon inte kunde vända sig om och ställa sig upp, då tog det kanske en minut av protester och sen bara blundade hon och somnade. Så trötta små ungar som kämpar in i det sista mot sovreflexerna, så himla sött. Våra små fighters.