Livet som Lotten

Fick ett ryck häromdagen och började sy leggings och halsdukar till kidsen av tygerna som jag köpt för ett tag sedan från Spoonflower. Det blev fyra halsdukar och åtta par halvfärdiga leggings till slut.. Whaaaat kanske ni tänker och jag förstår er men det är ganska så viktigt med matchande brallor till twinsen ju. Hur fasiken orkar man det? Det har jag inget enkelt svar till ska jag säga, det hela är som ett enda stort blurr.. haha.. kommer knappt ihåg att det hänt, jag bara körde på under en kväll och klippte, sydde, klippte och sydde till sent på natten. Ibland är det så skönt att få tömma skallen och bara göra något helt annat, som inte direkt har med barnen att göra (de vinner ju på att jag får egentiden i det här fallet, men ändå). Att inte behöva tänka på något speciellt, förutom vilken söm man ska ha eller vilken del som ska sitta ihop med vilken. Lätta beslut som en överkokt pasta-liknande hjärna kan behöva just nu. Känner mig som en degklump i huvudet om jag ska vara ärlig.. Hur ska det gå att börja jobba igen? Herregud! Hur tar man sig tillbaka till verkligheten efter mammaledighet, någon som kan ge tips? 

 

Som sagt, de flesta leggingsen är inte klara än för jag hade ingen resår till midjan så får ta det en annan dag. Jag testade, med sådär resultat, att göra midjan av en mudd i stället men det blev inte så bra för tyget var inte tillräckligt stretchigt. Men de gick ändå att använda så länge (rymliga i midjan bara..) och ett par ben som sitter och äter ser ni här. Kan visa mer när allt är klart, då får ni se hela nysydda-leggings-garderoben. Älskar leggings på de små, så jäkla sött och bekvämt. Och tyget - don't get me started.. älskar det!