Vardagstrubbel är bara förnamnet
Åh, herregud vad de ställer till med små hyss hela tiden. Tidskrävande hyss.. och de är ju två små skitungar (älskar mina barn, men jag får kalla dem för skitungar ibland, hihi..) som kan variera sig och göra saker omlott hela tiden så att det aldrig blir en tråkig stund. Tråkig stund kanske de tycker, själv kallar jag det för stunder då min puls håller sig på normalnivå och inte studsar som en jojo.. suck! Var på en helt underbart härlig möhippa i helgen och skulle sticka hemifrån redan vid åttatiden på morgonen. När jag blev väckt av Todd och Emmi som ville gå upp redan vid halv sex så tänkte jag bara - skönt, då kan jag måla naglarna och få en lång stund att fixa smink och hår innan jag sticker. Yea right!! Man vet ju vad som händer om man tror att något ska gå smärtfritt, lätt och ledigt.. det gör inte det. Näe, det gör ju inte det!
Börjar med att måla naglarna i en grymt härlig neonliknande rosa färg, väldigt vårig och färgglad (och dessutom inköpt på Ullared för 10 spänn så då känns det som hände inte riktigt lika jobbigt heller). Måste visa den först så ni riktigt känner hur mycket den syns.. ignorera mina torra nagelband tack..
Målar underlack på båda händerna, målar en hand i den rosa färgen och ska precis starta med nästa hand då Emmi trillar och blir ledsen. Med rak arm och sträckta fingar, sådär som man håller handen när man just målat den, tar jag upp henne för att trösta. Då får Todds små klåfingriga klor tag på tidningen som alla nagellacken står på, uppe på bordet, och alla nagellack trillar ner på golvet. Även det rosa - som är öppet. Locket med penseln trillar av och sprider en riktigt go färgklick på golvet, våra Eames-stolar, över Todds pyjamas och hans fötter. Många svordomar utbryter (ni kan nog tänka er ett par ord på f som funkar att mantra) - sätter ner Emmi på golvet och tar av pyjamasen på Todd. Fram med aceton och börjar ta bort färgen från Todds fötter (som fortfarande idag har en lätt rosa nyans.. mmm..), då tycker Emmi att det vi gör verkar sjukt intressant, är det även något färgglatt på golvet minsann? Hon kryper närmare och paniken sprider sig i kroppen, hon får inte nå färgen på golvet. Motar bort henne med ena foten medans jag avslutar saneringen av Todd som sitter i mitt knä snabbt som sjutton, sätter mig i vägen för färgen på golvet och börjar gnugga bort den så gott det går (det gick inte så gott kan man säga, tydligen drar vårt lackade golv åt sig just rosa neon-nagellack vet vi nu, yay..). Lite lätt stressad får jag bort den ytliga färgen till slut på golv, stolar, barn och även mina egna naglar som en liten bouns. Tack tack! Bara att börja om med naglarna från början igen och tänka glada tankar för vad hade livet varit utan lite utmaningar ibland?
Pyjamasen har numer en liten färgklick på sig men det är helt okej, det kunde gått värre. Det kan det alltid! :)
Kraam