Livet som Lotten

Vad tror ni, kan man bli utbränd av att vara hemma med sina barn? När man skriver om allt här så väljer man ju ut de härliga och roliga stunderna men sista veckorna har verkligen varit lite smått överväldigande för mig och jag har känt mig lättirriterad och grining, för ingenting liksom. Kan ju självklart ha att göra med att man har tvillingar som är väldigt mobila, har varit hemma i ett år från jobbet och hjärnan har kloggat igen, man är med barnen nästan 24 timmar om dygnet men känner sig ändå otillräcklig och när jag väl erbjuds egentid så somnar jag oftast eller så kämpar jag på för att göra så mycket jag bara kan för min egen skull som att städa, tvätta, vika kläder, sy, fixa möbler eller skriva på bloggen. Min stackars kille har varit den som fått ta mest stryk av mitt stressade jag, man kan ju inte ta ut det på barnen och då ligger ju Anders nära till hands. Jag har exploderat av irritation av skämtsamma (och inte så tajmade i mitt försvar) kommentarer, eller överreagerat med hysteri då saker och ting gått snett, som när Emmi välte ut sojan över sig själv samtidigt som Todd tömde potatispåsen över halva golvet häromdagen. Eller som när Emmi bajsat ordentligt och inte var intresserad av att ligga still på skötbordet, det slutade med bajs överallt. På hennes ben, fötter, händer, på mina händer och underarmar - lovely! Då trodde jag att jag skulle koka över och min puls var på intervallnivå. Eller som när Todd välte ut en helt ny såpbubbleflaska över köksgolvet samtidigt som Emmi slet ut en toarulle på toan och lekte mumie. Åh, det finns så mycket exepel att ni måste tro att jag är galen och inte har någon koll på mina barn, vilket jag kanske inte heller har? Eller så är de bara helt enkelt väldigt påhittiga, det sistnämnda tror jag mest på. Oavsett så gör jag så gott jag kan, så det så.

 

Anders tog, som tur var, ett beslut att jag behövde en natt borta från familjen och framför allt barnen efter att jag brustit ut i ett hysteriskt gråt/arg/ledsen-anfall när en av de ovanstående händelserna ägde rum. Han ansåg att det var ytterst nödvändgit för mig att få sova en natt utan att vakna av barnen, kunna somna om på morgonen om man vaknat för tidigt, se på slöteve och äta både middag och frukost i lugn och ro. Få lite egentid där jag bara kunde vara jag, helt ensam. Det har galet nog inte hänt sedan barnen kom till oss för ett år sedan. Först ska jag säga att jag var inte helt överlycklig (snarare olycklig), vilket är helt galet så här i efterhand. Men jag kände mig nästan utkörd ur mitt hem och mitt liv, som att jag inte fick vara med längre. Blev gråtfärdig så fort vi pratade om det, som att jag liksom gav upp om jag inte stod ut och bet ihop och var glad som jag brukar vara. Såhär i efterhand förstår jag ju att jag inte tänkte helt klart, men det var nog förvirringen av att det inte var mitt eget beslut. Det var inte jag som bestämde att - "nu sover jag borta en natt älskling för jag orkar inte mer". Men, i framtiden kommer det nog vara jag som tar upp det här på förslag när det behövs igen, för så skönt var det. Helt otroligt jäkla underbart skitskönt om jag ska vara ärlig och det ska man ju! :) 

 

Jag sov hemma hos min syster som passande nog skulle på kalas på kvällen. Jag köpte lite kallskuret, ost, päron och bröd och gjorde mig en helt egen göttetallrik. Som snacks blev det osthjärtan, mycket otippat då jag nog aldrig köpt en påse med ostbågar själv ens, men så tycket jag nog att det var dags att testa något nytt när jag var i affären - exotiskt va?! Haha.. Gott var det i alla fall, det ska ni veta. Såg på teve och somnade vid halv elva, vaknade en gång på natten och tidigt på morgonen, men vad gjorde väl det - då somnade jag bara om. Gick upp vid nio och gjorde en kopp kaffe och bara existerade. Bara fanns. Behövde inte tänka på något annat än om jag ville ha en kopp till eller om jag var nöjd.. bästa natten och morgonen jag haft på länge. Det gjorde mig väldigt gott att vara borta lite och när jag träffade familjen igen så var det ren och skär lycka, har haft ett helt annat tålamod med allt sedan dess.  

 

Tack för pushen i rompen älskling. Tack för att du vet vad jag behöver när jag är lite vilsen och tack för att du älskar mig. Du är den bästa killen som finns och jag älskar dig så galet mycket! <3 

 

Bildbevis på min egenkväll finns det faktiskt, var ju tvungen att kunna påminna mig själv om att det faktiskt hände.  Så himla gott det var, smaskis! Kraam och ta hand om er!