Lekplatsen
Vi var på en lekplats allihopa i fredags, för första gången, och det var grymt, tror att barnen tyckte det med. :) Vi testade gungor, piratbåtar, rutschkana, trappor och självklart att äta sand och stenar. Det sistnämnda är ju speciellt kul tycker Emmi och man undrar ju hur två kilo sand påverkar ett litet flickebarn på nio och ett halvt kilo? Den första tanken var att hon inte gillade sanden alls, hann inte få hela ansiktsuttrycket och äckelkänslan på bild tyvärr (ni hade älskat det, haha) men man kan ändå få känslan av det. Tyvärr så fick jag inte heller bild på när hon äter sand för då tyckte jag att det var viktigare att få henne att sluta.. haha.. lovar att ignorera Emmis bästa nästa gång och dokumentera i stället.
Man testar.. vad kan väl det här vara? Ser sjukt spännande ut..
Iiiiusch.. fi fasen vad det kändes konstigt! Kallt och lite blött och näe.. inte kul. Men jag måste nog ändå smaka på det!
Man gungade med, inte sådär superkul tyckte de att det var. Ingen av dem liksom kiknade av att det var så kul utan mer - ååååkej mammi och pappi, kul att ni gungar på och vi flyger fram och tillbaks men kan ni stanna nu så att vi inte spyr? Det är lite skrämmande det här faktiskt så jag tittar nog bara ner i marken en stund.
När hon väl tittade upp till slut så såg man att hon var sådär exalterad.. äshcje, bättre lycka nästa gång?
Todd stirrade rakt fram hela tiden som om han ville säga - jag håller koll på er, lämna mig inte här. Jag skulle väl inte säga att det är tråkigt att gunga, men det är verkligen inte kul heller. Vi kan faktiskt sluta nu mammi och pappi, det är okej. Jag är nöjd, typ nu. Ja, nu vill jag gå härifrån.
Sen klättarades det i trappor, lilleman börjar bli riktigt vass på det nu. Emmi är lite mer försiktig, skönt att de båda två inte är lika intresserade av sånt för då tror jag inte att mitt lilla hjärta hade klarat av det - utbränd av mammaledighet - går det?
Emmi hängde i början av trappan och kände lite på stegen.
Todd klättrade snabbt upp till toppen.. det går lite för snabbt nästan och man undrar om de har någon som helst känsla för vad som kan vara farligt, eller ja jag undrar inte för jag vet ju att det inte är så - men, jag hoppas innerligt att han lär sig snart för han har så mycket blåmärken i pannan nu att det gör ont i mammahjärtat (och i Todds panna antagligen.. men mest synd om mig liksom.. skönt med självinsikt).
Man hittade en spade och viftade runt med den, det tar nog lite tid innan de förstår vad de kan göra med sand förutom att äta den antar jag? När börjar de ens leka i sandlåda på riktigt liksom?
Vi avslutade vår tur till lekplatsen med ett klätterbesök i piratskeppet. Två nöjda små lekplatsbesökare och två lite lätt skärrade föräldrar - hur sjutton skall man kunna hålla koll på två små kottar när man är själv med dem och de blir större och båda går? När Todd började gå ville man inget annat än att Emmi skulle lära sig med, men nu känner jag att det är ok om hon kryper ett bra tag till för kan inte förstå hur man skall kunna springa efter två små utbrytarartister när de väljer att dra åt olika håll. Vi får se hur det går - wish me luck!
Kraam