Livet som Lotten

Ber om ursäkt för lååång läsning utan bilder eller annan underhållning men jag bara måste få skriva ner det här så att jag inte glömmer, finns risk att man förtränger saker som man egentligen inte vill komma ihåg vet ni.. haha..

 

Igår hade jag en sådan där förmiddag som går till historien i tvillingförälderboken. Ingen sådär speciellt härligt sensationell förmiddag om ni nu tror det, utan det var en förmiddag när nästan allt gick fel. Skulle till BVC vid halv elva inne i stan och tänkte att nu kan vi ju ha en riktigt mysig morgon, herregud - ska aldrig tänka så igen! Gjorde en kopp kaffe och tänkte äta lite frukost, ställde koppen på köksbordet med långt avstånd från kanten (lite tänker man ju ändå på morgonen) och började ställa fram bröd och pålägg på köksbänken. Hör Emmi som står inne i TV-rummet skrika (skrik är aldrig bra när de är i ett annat rum..iiiii) så jag springer in till henne och kollar vad som står på. Katastrofen i TV-rummet är att hon stängt sig inne i ett hörn med hjälp av några kuddar och hon kommer helt enkelt inte loss, hemska värld! Jag plockar upp den lilla gobiten och hör samtidigt hur det kraschar i köket, just det ja, kaffekoppen som stod så långt ifrån kanten på köksbordet stod såklart på ett underlägg som tydligen var inom räckhåll för den lille kleptomanen. Gött, gött - kaffe överallt, kaffekopp som gick i flera bitar och en liten, men mycket förvånad, kille sitter i mitten av allt med kaffe på sig (som tur är var det inte varmt längre eftersom jag glömt av det lite för länge, en klassiker nu för tiden). Efter att jag undersökt lilleman och konstaterat att han inte bränt sig eller skadat sig på skärvorna sätter jag honom i barnstolen och lillpruttan i stolen bredvid så att jag kan torka upp stöket utan exalterade medhjälpare. Ligger på alla fyra på golvet och torkar kaffe - då får Emmi tag i en lite övervuxen påskliljekruka som stod tillgängligt på köksbänken inom räckhåll för de små händerna (såg inte det i stressen över kaffet såklart.. dumma mig!). Krukan kraschar i golvet, det kommer jord överallt och både Emmi och Todd ser nöjdare ut än någonsin - små minimonster är de banne mig! Torkar upp allt och inser att Todd som luktar kaffe måste spolas av innan BVC-besöket. Går in i duschen, ställer lilleman framför mig och drar på vattnet, som jag tror kommer att strila ut ur handmunstycket. Jag tror det ja, men så blev det inte för vi fick båda en kalldusch utan dess like. A gillar nämligen att duscha med huvudduschen där uppe och jag tar för givet att det är handmunstycket som användes senast, det var det inte. Todd blir helt hysterisk av kallduschen (i don't blame him för jag blev rätt kall och blöt jag med, brrr, och då hade jag ändå kläder på mig) och skriker oavbrutet under den resterande tiden av duschen även om vattnet då blivit varmt och skönt. Tar på honom och mig själv nya kläder och pustar ut, nu ska jag bara äta lite och sen ska vi åka. Hinner göra nytt kaffe och en smörgås och hör då hur något välter igen.. gaah.. och den här gången var det Emmi som välte torkstället, fullt med kläder, över sin bror och båda gallskrek. Min stressnivå vid det här laget var nere botten och barnen som missat tiden för sin förmiddagssömn med minst en timme var inte heller helt nöjda och det förklarar ju "lite" av gnölet.. (ni vet vad jag talar om tror jag, haha..). Efter tröstandet och upplockandet av alla kläder som åkt av stället när det rasade packade jag ner barnen i bilbarnstolarna och gjorde mig klar för avfärd äntligen. Båda två somnade på typ två minuter (fördelen med att förskjuta förmiddagssömnen) och tystnaden infann sig, så gjorde även mina normala hjärtslag till slut. Packade in de små i bilen under strilande regn, som ett litet körsbär på toppen av morgonens upplevelser kanske du tänker, men det gjorde ingenting för allt var tyst och lugnt och jag hann dricka upp mitt kaffe till slut och tro det eller ej men vi hann i tid till BVC. Thank god! 

 

Summan av det här är att man kan tro att det alltid är helt underbart här hemma med våra små underbara kids (ja, de är ju faktiskt det oftast!!) men vi har våra dagar vi med, och då är man redo att flytta ut för en stund.. haha.. tur att den känslan går över! Hoppas ni hade en härligare dag än jag..  nya tag idag! 

 

Kraam