Tiden bara flyger fram
Tänk att det skall vara så svårt att skriva lite? Jag menar, jag vill ju blogga eller kanske i alla fall skriva lite för mig sjäv, barnen och familjen, för framtiden och för att inte glömma av allt underbart (och jobbigt..) som händer hela tiden. Kan man dessutom kanske hjälpa någon annan eller kanske få lite hjälp och tips jag med så är det bara en extra boost och en ännu bättre dimension av det här, eller hur?
Nu är barnen lite drygt fyra månader och deras små leenden, ljud och skratt kan smälta det kallaste av hjärtan och få en att glömma av allt som är jobbigt. De har utvecklats till små individer med starka personligheter och åsikter - yay och hjälp på samma gång! Sitter i soffan och i knäet har jag just nu en liten kille, Todd, som hjälper mig att skriva mitt första inlägg på länge. Han sträcker sig efter datorn och mina armar, gnyr lite lätt och suger på nappen och påminner mig varför det ibland känns som att det inte finns tid till något annat än just dem, barnen. Men vad vore livet utan lite konstpauser för att sätta in nappar, mysa lite eller byta en blöja?
Todd är nu en stadig kille (tänk lite lätt steeeel) på nästan sju kilo - han vägde bara 1980g när han föddes - och är 62 cm över havet. Att amma är en av hans favoritsysselsättningar i livet och han gör det gärna och ofta, och efter så spyr han upp en liten skvätt eller två, att äta måttligt har inte fastnat i ordförrådet än. Han skrattar och ler så fort han får lite uppmärksamhet, en liten charmör av rang, men han skriker likväl gärna högt så fort han inte får uppmärksamhet, vill bli upptagen eller har lite tråkigt, rätt smart kille ändå, eller hur? Han älskar att stå och gå när man håller honom, eller är det att galoppera fram som han älskar, det är svårt att veta men hemskt sött när han skuttar runt i knäet på en! Han är ganska stadig i kroppen, huvudet är på skaft och uppmärksamt på allt runt om kring honom, speciellt lampor (såklart..) och gärna ramar på väggen. Han ligger som en liten skalbagge oavsett om han ligger på mage eller på rygg, armar och ben sprattlar och han har inte visat några tendenser till att vilja vända på sig alls, när vi tittar på honom i alla fall. För några dagar sedan hurrade jag hysteriskt när han vänt sig från rygg till mage när ingen sett på, men eftersom han aldrig försökt igen eller inte ens testat att svänga sig åt sidan när vi ser på så undrar jag om det inte var så att vi lagt honom på mage redan och glömt av det? Haha.. amningshjärnan spelar mig spratt hela tiden! Jag väntar i alla fall tålmodigt på att få se det igen, plötsligt händer det, eller hur?
Här är vår lilla Todd Leonard, fyra månader gammal och sjukt gooo. <3
Emmi väger fem och ett halvt kilo så inte riktigt lika mycket som brorsan än men väldigt mycket när man tänker att på BB när hon föddes så vägde hon bara 1810g, hon är 60 cm lång nu. Hon är en feminin liten tös och så galet söt, mjuk som bara den och följsam i hela kroppen (det är annat än brorsan det.. haha). Hon ler, skrattar och pratar gärna med oss men det är inte helt lätt att förstå vad hon menar än, gurgeligurgeli.. Hon älskar att vara i famnen och att vara med oss, vad vi än gör. Det är inte så viktigt att det är min eller A's famn utan det kan likaväl vara farmor, mormor, mostrar och systrar eller farfars för den delen - bara man får vara med och mysa lite. Hon gillar att stå upp när man håller henne, en liten stund, och sen sitter man gärna i knäet i stället. Hon visar det ganska tydligt genom att mjukna ihop som en liten larv i kroppen - så sött! Hon ammar gärna hon med men har lite svårt att koncentrera sig, det finns så mycket annat att titta på och göra i stället ju, här får man truga lite mer och se till att hon äter så mycket det går utan att hon blir arg... eller spyr, haha.. Hon ligger ju ett och ett halvt kilo efter brorsan så att äta lite mer hade ju inte skadat även om hon följer sin kurva fint. Hon har lärt sig att vända sig från rygg till mage och kan rulla tillbaks med, inte dåligt alls säger den sjukt stolta mamman! Om hon inte orkar vända sig helt så ligger hon ändå gärna och försöker, och försöker, och försöker, och försöker - och mitt i allt kan hon bli lite frustrerad en stund och sen somna - gullunge!
Här är den lilla sötnosen Emmi Charlotte fyra månader gammal.
Så här små har de varit, det går nästan inte att föreställa sig. Sötnötarna!
Efter fyra månader tycker jag att man kan sammanfatta det hela med att det går rätt bra ändå, de sover fint på nätterna och ammar kanske var tredje timme ungefär, dag som natt. Men, det inträffar ibland att de sover uppåt fyra, fem kanske sex timmar på nätterna ibland och det är ren och skär lycka! LYCKA!! Att få sova några timmar sammanhängandes är inte att underskatta och då älskar jag dem ännu lite mer om det går.. De har börjat äta lite puré nu och det funkar bra, även om intresset inte är så stort för mer än att spotta ut det som kommer in. Dagarna går ganska så fort, A jobbar och står i, jag hänger med barnen och det skall ammas, kläs på, bytas blöjor, gås promenader och så ska jag hinna med att äta någon gång däremellan (och med det skall sägas att det går ingen nöd på mig inte, det hinns ätas en massa mat och en massa sötsaker.. smask!). Vi har just flyttat till hus så om man har en liten minut över ibland när de små sover så finns det alltid att fixa med något. Skall lägga upp lite bilder snart, måste ju få visa upp vårt fina hus och hur det blir - älskar att bo här och saknar faktiskt inte stan och lägenheten alls (förlåt mig älsklingslägenheten, men du blev lite liten till slut) och det känns fantastiskt!
Nu vaknar nästa i sängen hör jag så det är dags att vara lite aktiv med barnen, men skönt att jag hann skriva av mig lite och berätta om vad som händer. På återseende!!
ps. så här gott somnade han i mitt knä efter en liten stund framför datorn.. då blir man rätt så kär.. älsklingen Todd! ds.
Ha en underbar dag!